Cecilia Wingårdh

Det är mycket nu.
Många tankar som inte ger någonting.
En svacka som är oerhört onödig
Ångest över om jag valt rätt väg, ångest över tentan jag sket i, ångest för att tiden går, ångest för att jag är maktlös.
Blir förbannad för att jag inte orkar/klarar av sånt som jag borde.
Känner att jag sakta tappar kontrollen över allt som innan verkad så självklart.
Jag hatar denna känslan,  Blir apatisk, orkar inget och orkar inte bry mig om något. Vill inte, jag som trodde jag var starkare.
Helt plötsligt hänger hela livet på en skör tråd, vet varken in eller ut.
Om jag ändå kunde förstå mig själv.
Hur ska jag kunna förstå mig på andra när jag inte ens klarar av att förstå mig själv.
Känner mig sviken av mig själv, den person som jag ska kunna lita på i alla lägen. Mig själv.
Jag som trodde så mycket mer om mig själv.

Konstig känsla.
Varför känner jag att jag ångrar något jag inte borde?