När man får pausa livet ett tag
jag hatar ensamhet. för då kommer verkligheten ifatt. då finns det tid för tankar.
jag är så fruktansvärt ledsen.
att se de man älskar förstöra sitt liv, o bara stå och kolla på.
va fan gör man.
fuck u anorexia!
dra åt helvete det är fan dags nu.
du har stulit så många år nu från mina allra käraste.
det finns absolut inget bra bara ett rent helvete.
och jag vill att ni ska kunna njuta av livet.
ärligt talat så tror jag aldrig att jag själv kommer kunna må riktigt bra eller känna mig hundra procent hel tills jag ser er må bra.
ni är och kommer alltid vara en del av mig. en pusselbit som får mig att funka.
ni är mina små älsklingar.
vi som alltid gjorde allt ihop.
en dag bara allt försvann sakta men säkert och nu är allt ett minne blott.
Det är som en sorg, ni försvann, men inte på riktigt.
det är en sorg som aldrig tar slut.
en sorg man aldrig får sörja.
och det tär det tär på sinne,kropp och själ.
och vad fan gör man när någon inte vill ha hjälp?
Det finns inte ett jävla skit man kan göra egentligen.
jag blir så arg o jag vill bara springa hem nu och krama om er och be er att bli friska.
Ett utkast från Augusti förra året och jag känner precis likadant idag. Fuck u anorexia!
Fast läget är annorlunda nu och betydligt mer allvarligt. Jag förstår inte psykiatrisk vård. Jag förstår ingenting. Det gör mig så frustrerad och ledsen Det är ju fel hur jag sitter här och skriver om hur dåligt jag mår över anorexian när den drabbade måste leva med det varje minut varje dag. Det är inte rättvist.
Och vården är inte rättvis. Eller jag vet inte för man får ju inga svar om varför saker och ting görs. Jag vet inte om det är för att vederbörande inte vill att något sägs eller om det är så att personalen rent ut sagt utesluter anhöriga.
Att ha en anhörig inlagd i över en månad utan någon viktuppgång gör mig förvirrad. Det gör nog oss alla förvirrade, men jag tror inte att man ska skylla på den sjuka. Det är som att sparka på någon som redan ligger ner. Fruktansvärt idiotiskt dumt. Speciellt när jag vet att personen gör det som måste göras, att äta och inga rörelser. När jag vet hur personen kämpar varje dag för att krossa anorexian. Det gör mig arg. Ska man bara lita på att dom kan? När det några gånger visat att de kanske inte vet speciellt mycket om anorexia. Fast vad vet jag om alla tillvägagångssätt och alla regler om hur man ska behandla anorexian. Men ibland tvivlar jag helt ärligt på deras kompetens.
Det finns ju ingen annan hjälp att få än den här så man ska väl bara nöja sig med något halvdant i lilla landet lagom..
I JUST WANT THEM TO KNOW THAT I GAVE MY ALL, DID MY BEST. BROUGHT SOME HAPPINESS. LEFT THIS WORLD A LITTLE BETTER JUST BECAUSE I WAS HERE
Just nu har jag så mycket jag vill säga.
Ibland vill jag tro att saker man mår mindre bra av alltid har en orsak och att man lär sig bli starkare. Jag säger det varje dag och jag ogillar starkt vart stora delar av min tid läggs. Det är så mycket man får offra för att man ska ställa upp. Fuck no säger jag snart. Lite rättvisa får det allt vara. Är så trött och frustrerad. Saknar min pojkvän som jag BOR med, hur sjukt är inte det?
Jo så är det minsann för att vi typ bara ses när vi sover. Å då ser man ju inte varandra direkt. Jaja för att ta mig igenom varje dag tänker jag framåt, att snart blir det bättre. Det funkar än så länge, men tror att den filosofin sakta men säkert börjar tryta likaså mitt tålamod.
För vet ni vad, ett liv utan tid till sig själv, vänner, familj eller pojkvän är ett ensamt liv och det är inget man strävar efter. Min tid är jävligt dyrbar, dyrare än något annat och jag värderar min tid till mina kära högst av allt. För de är mitt allt, utan dem är jag inget.
Vart ville jag komma med detta, jo jag ville bara göra det helt klart för mig att min tid är dyrbar och utan den spelar inget någon roll.
Ta hand om varandra, älska hellre så mycket att det gör ont ända in på själen än att inte älska alls.
Ibland vill jag tro att saker man mår mindre bra av alltid har en orsak och att man lär sig bli starkare. Jag säger det varje dag och jag ogillar starkt vart stora delar av min tid läggs. Det är så mycket man får offra för att man ska ställa upp. Fuck no säger jag snart. Lite rättvisa får det allt vara. Är så trött och frustrerad. Saknar min pojkvän som jag BOR med, hur sjukt är inte det?
Jo så är det minsann för att vi typ bara ses när vi sover. Å då ser man ju inte varandra direkt. Jaja för att ta mig igenom varje dag tänker jag framåt, att snart blir det bättre. Det funkar än så länge, men tror att den filosofin sakta men säkert börjar tryta likaså mitt tålamod.
För vet ni vad, ett liv utan tid till sig själv, vänner, familj eller pojkvän är ett ensamt liv och det är inget man strävar efter. Min tid är jävligt dyrbar, dyrare än något annat och jag värderar min tid till mina kära högst av allt. För de är mitt allt, utan dem är jag inget.
Vart ville jag komma med detta, jo jag ville bara göra det helt klart för mig att min tid är dyrbar och utan den spelar inget någon roll.
Ta hand om varandra, älska hellre så mycket att det gör ont ända in på själen än att inte älska alls.
Semester
Har haft semester nu nästan två veckor men en hel vecka kvar känns fint!
Extra bra känns det när det nästan hela denna veckan har varit strålande sol.
Ingen semester utan bra väder!
Igår bev det häng på jensens i Borås på torsdagskvällen.
Nu ska jag väcka min man så vi kan lägga oss nere vid sjön o sola o kanske bada :)
Everyday you spend without a smile, is a lost day
Jag längatar ihjäl mig till min semester.
framförallt att få umgås med mina fina pojkvän flera dagar i rad, hur underbart!
Men åtta jobbdagar kvar tills nästa fredag sen går jag :)
Alldeles för långt kvar o motivationen lyser med sin frånvaro
Känns som om att mitt psyke typ är nere i botten för tillfället.
Är lite små trött på den känslan och på folk som drar ner mig.
Äh allt ordnar sig tillslut!
Tror nog att jag ska spendera några timmar hos en vän o få mig på lite bättre tankar.
if people are trying to bring you down it only means that you are above them.
Fredag!
Sitter o väntar på att älsklingskillen ska komma hem.
tråkigt att vara ensam.
Däckade i soffan direkt efter jobbet och vaknade för en stund sen.
Sjukligt trött är jag.
Stängning imorgon sen ledigt söndag längar ihjäl mig dit wiihoo!
Ha en mysig fredagkväll :)
follow your heart
jag följde mitt hjärta och jag är så glad för det, det är en sån stooor skillnad på hur jag mår nu och innan.
Jag är glad och lycklig nu och nu gör jag något som jag vill.
plugg o allt det där får komma när jag känner mig redo vilket kan vara om 2 år eller om 10 men det spelar ju ingen roll.
gör det som känns rätt och inte det som du borde göra.
visst det finns undantag men det löser sig nästan alltid när man gör det man vill.
och jag är så glad över det fina väder vi har, vår<3
och över min pojkvän som verkat ha fattat grejen och har städat här hemma när jag kom hem, och fixat balkongdörren. han är bäst och den mest underbaraste människan!<3
Söndag
Underbara helg!
Igår var jag och mina söta systrar i jönköping och shoppade.
Blev ett par skor, tröja och lite saker från bodyshop.
Sen blev det mys hemma hos föräldrarna med mat och melodifestivalen.
När jag åkt hem kom Ramilla hem hit och vi hade det mys.
Har diskat och duschat nu, ska sätta mig med plugg sen har massor att göra!
Men på ett sätt så känns det ändå så skönt.
Jag är så himla nöjd med exakt allt nu och den känslan är obeskrivlig.
Ska väcka min lilla älskling snart som var ute till sent inatt.
Ta hand om varandra ♥
Nåt annat än det här
Jag vill va vanlig
vad det nu är
Jag vill göra fel och erkänna det
Jag vill leva för dan och inte låta natten sluka mig nå mer
Om du vill ha mig så säg till
för själv vet jag inte vad jag vill
Jag har försökt ta tag i nån men händerna kan inte hålla still
När jag blir arg ger jag igen
ja jag undviker sanningen
Jag kan säga att jag älskar dig och sen aldrig säga det igen
och jag kan gråta mig först när dom gått
ja mina känslor har jag svårt att lämna bort
om dom tror att dom sårat mig har dom bara missförstått
Jag börjar om varenda dag
försöker vara den dom vill att jag ska va
men när jag somnar på natten har jag glömt om jag själv mår bra
och jag vet inte vart jag är
jag är med men aldrig riktigt där
det är höstkallt på balkongen och jag längtar till nåt annat än det här
Jag vill va vanlig
vad det nu är
jag vill göra fel och erkänna det
jag vill leva för dan och inte låta natten sluka mig nå mer
vad det nu är
Jag vill göra fel och erkänna det
Jag vill leva för dan och inte låta natten sluka mig nå mer
Om du vill ha mig så säg till
för själv vet jag inte vad jag vill
Jag har försökt ta tag i nån men händerna kan inte hålla still
När jag blir arg ger jag igen
ja jag undviker sanningen
Jag kan säga att jag älskar dig och sen aldrig säga det igen
och jag kan gråta mig först när dom gått
ja mina känslor har jag svårt att lämna bort
om dom tror att dom sårat mig har dom bara missförstått
Jag börjar om varenda dag
försöker vara den dom vill att jag ska va
men när jag somnar på natten har jag glömt om jag själv mår bra
och jag vet inte vart jag är
jag är med men aldrig riktigt där
det är höstkallt på balkongen och jag längtar till nåt annat än det här
Jag vill va vanlig
vad det nu är
jag vill göra fel och erkänna det
jag vill leva för dan och inte låta natten sluka mig nå mer
dom som bländats av ljuset
alla dessa problem.
små problem.
vardagsproblem som ta mig fan aldrig försvinner.
vissa större vissa mindre.
saker man borde ta tag i, saker man borde lägga åt sidan.
saker som man borde lägga energi på. saker man inte kan göra ngt åt.
saker som tär på en saker som gör en glad.
önskar att vissa saker vore annorlunda. att bara en dag gå runt och faktiskt känna att allt är ok.
glädje och förväntan för framtiden.
men ändå oro för vad som komma skall.
ledsen för hur lite tid och ork jag faktiskt har över för att träffa mina vänner.
de som ger energi.
ångest på det.
på saker som bara får vänta. saker som skjuts upp.
fan vad livet är komplicerat.
hur mycket man ska gå igenom innan man blir helt tillsfreds med exakt allt.
om det ens går.
men jag önskar och längtar tills då.
när man bara är så nöjd med allt.
lugn inombords.
trygg.
men jag antar att ju äldre man blir ju mer lär man sig.
och ju längre tiden går ju bättre blir det.
jag hoppas det iaf.
men det är väl nu man ska kämpa för att överleva dagen.
vilken väg man ska gå. beslut som ska tas. viktiga för framtiden. för en framtid som är oviss.
för en trygg framtid.
jag får väl drömma mig bort, dagdrömma och försöka nå mina drömmar om framtiden och livet.
eller så önskar jag bara att livet var som när man är ung, dum och naiv.
Talk that talk
Weei ikväll är det personalfest med helt underbara människor!
Kommer bli awsome, känner det på mig :)
Förfest hos Lindafisen.
Ska hoppa in i duschen och sen börja fixa mig lite smått.
när verkligheten kommer ifatt
det är så svårt att försöka låtsas som om allt är bra.
när allt bara är helt fel.
när man kanske inser att det inte kommer bli bättre.
när man står och kollar på, tyst.
när verkligheten kommer ifatt smärtar mitt hjärta.
skuldkänslor.
hjälplöshet.
och en önskan om att kunna minnas hur allt en gång var när det var bra.
att känna sig så jävla feg.
alldeles för mycket har förändrats.
allt för mycket sorg och rädsla.
jag ska vara någon som alltid finns där.
men jag är så jävla feg och låtsas som om det inte finns där.
happiness is not a destination its a condition
jag hoppas så mycket att jag nästan dör.
och jag vet att jag behöver det här mer än någonsin.
jag vill bort från det jag gör nu.
för det kommer inte funka länge till.
TÄNKVÄRT
We’re always thinking that someday we’ll be happy; when we get that car or that job or that person in our lives that’ll fix everything. But happiness is a mood and it’s a condition, not a destination. It’s like being tired or hungry; it’s not permanent. It comes and goes but that’s okay. And i feel like if people thought of it that way, they’d find happiness a lot more often.
Torsdag
Vi har fått hem en liten kattunge, zimba!
Så söt är han!
Min lilla älskling.
Ikväll blir det jobb med stängning sen tar jag ledigt fre-sön! Hur skönt?! :)
Blir kanske en liten promenad i solskenet innan jobbet, kan bli nice
Mina älsklingar<3
Friends
Vänner som finns i vått och torrt.
Vänner jag skulle göra allt för.
Saknar er och älskar er tusen ggr om!
We found love in a hopeless place
Har legat i soffan hela morgonen och förmiddagen.
Med en hemsk förkylning som bara blir jobbigare.
Vet helt ärligt inte hur jag ska klara av att jobba, ögonen rinner, näsan rinner och 20 nysningar i timmen.
Men vi gör det bästa av det!
Orkade iaf åka iväg till apoteket och köpa lite medicin :)
Jag vill bara ha helg nu !
Men stänging först sen tar jag helg.
Men stänging först sen tar jag helg.
Btw jag har nog sett den mest vackraste och bästa musikvideon ever.
We found love - Rihanna
Kärlek!
Saknar min babe
Under the streetlights standing face to face
jag har nog aldrig haft den viljan att förandra mitt liv som jag har nu.
att gå vidare till en ny fas.
just det där med jobb.
det tar otrotligt mycket energi
att kännas så och att jobba på ett ställe man inte vill.
Det har också fått mig att tänka riktigt vad jag vill göra.
och fått mig att förstå som min käre far förklarat för mig många gånger men som jag bara tyckt var dumt.
att man borde satsa på det man verkligen vill.
Då får man jobb oavsett för att du trivs och har orka och viljan att kämpa för ett jobb också, att utveklas och komma framåt.
Don't lose who you are in the blur of the stars
ibland kan man ju inte undvika att tänka tänk om.
'
tänk om jag hade gjort så. hade tänkt annorlunda eller inte tänkt alls.
eller vissa saker som man kanske ångrar
just nu vill jag mer än vad som är mitt liv
jag vill ut se mig omkring jag känner mig sjukt instängd
jag vill tjäna pengar, inte i mängder men jag vill ha betalt för mitt slit!
sen är jag för feg för förändringar.
jag har blivit det.
kanske för att det jag har är värdefullt och jag vågar inte riskera att förlora det.
men nu är det iaf dags att ändra mitt liv lite grann. där jag känner mig okrossbar och helt enkelt bra!
låter ju skit bra tycker jag så nu dags för ändring, vi börjar imorgon! :)
Drar lite blandade bilder på det, lycka!
♥
'
jag är så svag ger dig en kram
jag tror mitt hjärta blöder
Fan vad ont det gör.
och fan vad jag stör mig på att jag är så sjukligt svag
PUNKT
ALLT DET GODA HAR SITT SLUT
Jajemän imorgon börjar verkligheten igen.
Semestern har varit lite som en wake up call på många sätt.
Men som sagt allt det goda har sitt slut.
Men utan jobb så uppskattar man verkligen inte sin lediga tid lika mycket.
Så nu ser jag framemot i höst istället då det förhoppningsvis blir en utlandsresa.
Fick lite nostalgikänsla innan. Gick igenom lite grejer som jag tagit hem från päronen.
Årsboken osv. Men det är med glädje jag tittar på bilderna och minns. Vilket glädjer mig :)
time changes everything
Just nu lever jag riktigt bra.
Semester och allt. Göra vad som faller in. Då trivs jag bäst.
Hur som så har jag insett att saker och ting förändras.
Speciellt vänskap.
Man hittar nya fina vänskaper.
Vissa blir starkare genom åren, sådana man aldrig trodde skulle bli starka.
Och andra tycks blekna likt ett gammalt kvitto långt ner i plånboken.
Sorligt men sant. Svart på vitt.
Ibland är man för blind för att inse att allt har sin gång.
Man vill bevara allt som varit och fortsätta så.
Men ibland även om man varken vill eller ser så går man åt olika håll.
Jag har inget svar på vad man ska göra åt saken.
Jag vet att hjärtat oftast vill mer än hjärnan.
Förnuft och känsla orsakar kaos.
Att flyta med utan att göra något speciellt av situationen kan gå ett tag, det ordnar sig nog.
Men med tiden blir det svårare och svårare.
Det kanske är så att vi måste släppa taget.
Låta hjärtat eka lite extra tomt ett tag. Förlora en bit.
Att låta hjärnan bestämma är kanske det bästa i längden.
Inse vårat eget bästa.
Fälla enorma mängder tårar, sakna och sedan se tillbaka på alla fina minnen istället.
Hur hemskt det än må vara.
And just walk away.
