Plugga är livet
Känns som det ändå vi gör nu är att plugga. Inlämningar, prov, redovisningar. När man gjort klart en inlämningen är det pang på det som ligger överst i högen igen. Det tar aldrig slut. Alltid finns det något plugg som hänger över en och väntar på att bli klart. Sitter just nu med ett religions arbete som skulle varit inlämnat igår egentligen, känns inte jätte bra att lämna in sent så måste bli klar nu innan 24.00.
Är verkligen skoltrött nu och jag känner bara hur all ork försvinner mer och mer. Men läste precis en blogg där det stod om studenten och vilka känslor studenten egentligen ger. Glädje är bara förnamnet men det finns ändå en ängslan, orolighet och nyfikenhet. Alla känslor på samma gång. Jag längtar mycket men när jag tänker efter så är det ganska bra att gå i skolan. Vad gör man efter allt? Jobba? Plugga vidare? Resa? Altt ligger ju i just mina händer och bara jag kan påverka mitt liv med mina egna val. Detta är rätt läskigt, att ta så mycket ansvar att bli vuxen. Vi har det rätt bra i skolan, gemenskapen, tillhöra en klass, vänner, tider att passa och lärare som på något vis har ansvar för oss. Därför tänker jag ta tag i allt som har med skolan att göra och glädjas nu in i det sista för man ska ta vara på tiden till max.
Nu ska jag göra klart min inlämning och skicka in den!
