THIS IS A BUMP IN THE ROAD

Hatar att stänga inne alla tankar.
Hatar att jag inte kan hantera situationen.
Hatar att alltid behöva anpassa ord och tankar
När allt jag vill är att skrika högt och slita
mig loss från dessa kejdor som håller mig fast.

Hatar att jag inte har någon kontroll.
Hatar att jag inte kan hjälpa.
Hatar att alltid bli avvisad.
Hatar att hjälplöst se på..
hur allt sakta men säkert faller isär.


Kämpar febrilt.
Håller mig fast vid de goda stunderna.
Och när de dåliga kommer kryper jag in i mig själv
och stänger ute omvärlden.
När jag som mest behöver utrymme för ventilation
finns det ingen plats
Det är då det är som värst



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0