Vet varken ut eller in
Dagarna rullar på.
Hinner inte stanna upp, lyssna, titta eller känna efter.
Eller är det så att jag inte vill stanna upp, lyssna, titta eller känna efter
Jag är alldeles för rädd för att se verkligheten och den tråkiga vardagen.
Rädd för att ta tag i allt det där jobbiga.
Rädd för att höra sådant jag inte vill höra men borde lyssna till och ta in.
Rädd för att se det där jag inte vill se när jag borde titta noggrannare på världen med klara öppna ögon.
Rädd för att känna sådant som är smärtsamt, sådant jag inte borde känna, eller att inte känna alls.
Rädd för att tappa taget, kontrollen över mitt liv försvinner, en kontroll som inte går att dölja eller förtränga.
Jag stannar inte upp, lyssnar, tittare eller känner efter
Eftersom det ger mig kontroll att inte ta tag i saker och ting, att inte höra, att inte titta eller att inte känna någonting.
Allt det där är så jobbigt och jag är rädd för verkligheten, rädd att det ska göra alldeles för ont.
Jag är rädd för att vakna upp ur min dröm.
För där är allt bra, tryggt och fullt av glädje.
En värld där jag föralltid vill leva.
Utan några bekymmer, utan hat, ilska, frustration.
Utan något som har med det verkliga livet att göra.
Hinner inte stanna upp, lyssna, titta eller känna efter.
Eller är det så att jag inte vill stanna upp, lyssna, titta eller känna efter
Jag är alldeles för rädd för att se verkligheten och den tråkiga vardagen.
Rädd för att ta tag i allt det där jobbiga.
Rädd för att höra sådant jag inte vill höra men borde lyssna till och ta in.
Rädd för att se det där jag inte vill se när jag borde titta noggrannare på världen med klara öppna ögon.
Rädd för att känna sådant som är smärtsamt, sådant jag inte borde känna, eller att inte känna alls.
Rädd för att tappa taget, kontrollen över mitt liv försvinner, en kontroll som inte går att dölja eller förtränga.
Jag stannar inte upp, lyssnar, tittare eller känner efter
Eftersom det ger mig kontroll att inte ta tag i saker och ting, att inte höra, att inte titta eller att inte känna någonting.
Allt det där är så jobbigt och jag är rädd för verkligheten, rädd att det ska göra alldeles för ont.
Jag är rädd för att vakna upp ur min dröm.
För där är allt bra, tryggt och fullt av glädje.
En värld där jag föralltid vill leva.
Utan några bekymmer, utan hat, ilska, frustration.
Utan något som har med det verkliga livet att göra.
Kommentarer
Trackback
