Just face it!
Okej just nu är jag så trött på allt, ytlighet.
Att varje dag låtsas som om allt är bra, ok, fint, hyffsat ja det
finns mängder av ord som beskriver hur vi mår och alltid måste det vara
medelmåttligt.
Men hur många gånger ger vi ett ärligt svar på hur vi egentligen mår.
Hur många gånger visar vi de JAG vi är? Istället visar vi någon
falsk sida för att det är för komplicerat att förklara hur vi mår och varför vi
vissa dagar inte orkar med människor.
Då är det lättare att le och säga; jo det är bra..
men inom oss brister vi mer och mer för varje dag.
Åh sluta lotsas att allt är bra sluta försöka visa för alla att ni är så förbannat bra!
Vad spelar det för roll?! När era liv hänger på en skör jvla tråd!!
Vad spelar det för roll om ni har MVG i alla ämnen eller om
ni inte kommer med ett leende varje dag i skolan?
När ni ändå håller på att förlora allt?! Varför visa en sådan falsk sida?
Varför inte fokuser på det viktigaste:
Rädda era liv och kom tillbaka till det verkliga livet!
Förstår klart att vissa människor inte orkar eller inte vill berätta allt för
alla, det vill inte jag heller.
Men ändå är jag en av dessa ytliga personer, som låtsas att allt är bra
när så inte är fallet.
Även om jag mår skit och tänkarna snurrar runt och gör mig förvirrad,
besviken, arg, ledsen, irriterad och sårad så är det inget jag någonsin visar
för de jag inte känner till 100%(vilket är typ 4-5 pers)
Ät sjukt trött på mitt liv, enformigt, tråkigt och känns som det överhuvudtaget
inte finns ngn mening med det. Nu menar jag inte att jag är självmordsbenägen
och vill ta mitt liv. Nej långt ifrån!
Men allt känns så tråkigt som jag har kört fast och inte kan komma loss.
Kanske bara en svacka men vet inte hur jag ska förändra det eller hur jag ska komma
ur svackan..
När allting kommer kring så är det heller inte så lätt att ändra min livssituation,
eller är det kanske det? bara att jag är för lat och för rädd för att misslyckas..
Men vissa saker gör iaf det inte lättare när man varje dag möts av
frustration och ångest vs glädje och skratt.
Förtsår inte hur jag ska förhålla mig till det, så svårt att bara acceptera och stå ut.
Det blir heller aldrig bra, de är tillbaka på ruta ett vilket gör mig
så jvla förbannad rent ut sagt!
Det var det, alla har vi fel och brister, we just have to face it!
Att varje dag låtsas som om allt är bra, ok, fint, hyffsat ja det
finns mängder av ord som beskriver hur vi mår och alltid måste det vara
medelmåttligt.
Men hur många gånger ger vi ett ärligt svar på hur vi egentligen mår.
Hur många gånger visar vi de JAG vi är? Istället visar vi någon
falsk sida för att det är för komplicerat att förklara hur vi mår och varför vi
vissa dagar inte orkar med människor.
Då är det lättare att le och säga; jo det är bra..
men inom oss brister vi mer och mer för varje dag.
Åh sluta lotsas att allt är bra sluta försöka visa för alla att ni är så förbannat bra!
Vad spelar det för roll?! När era liv hänger på en skör jvla tråd!!
Vad spelar det för roll om ni har MVG i alla ämnen eller om
ni inte kommer med ett leende varje dag i skolan?
När ni ändå håller på att förlora allt?! Varför visa en sådan falsk sida?
Varför inte fokuser på det viktigaste:
Rädda era liv och kom tillbaka till det verkliga livet!
Förstår klart att vissa människor inte orkar eller inte vill berätta allt för
alla, det vill inte jag heller.
Men ändå är jag en av dessa ytliga personer, som låtsas att allt är bra
när så inte är fallet.
Även om jag mår skit och tänkarna snurrar runt och gör mig förvirrad,
besviken, arg, ledsen, irriterad och sårad så är det inget jag någonsin visar
för de jag inte känner till 100%(vilket är typ 4-5 pers)
Ät sjukt trött på mitt liv, enformigt, tråkigt och känns som det överhuvudtaget
inte finns ngn mening med det. Nu menar jag inte att jag är självmordsbenägen
och vill ta mitt liv. Nej långt ifrån!
Men allt känns så tråkigt som jag har kört fast och inte kan komma loss.
Kanske bara en svacka men vet inte hur jag ska förändra det eller hur jag ska komma
ur svackan..
När allting kommer kring så är det heller inte så lätt att ändra min livssituation,
eller är det kanske det? bara att jag är för lat och för rädd för att misslyckas..
Men vissa saker gör iaf det inte lättare när man varje dag möts av
frustration och ångest vs glädje och skratt.
Förtsår inte hur jag ska förhålla mig till det, så svårt att bara acceptera och stå ut.
Det blir heller aldrig bra, de är tillbaka på ruta ett vilket gör mig
så jvla förbannad rent ut sagt!
Det var det, alla har vi fel och brister, we just have to face it!
Kommentarer
Trackback
