DEN SOM LEVER FÅR SE
Angående Berlinresan så var nästan alla au pairer utom 2 från Ukraina och pratade ryska med varandra. De kunde tyska men pratade inte det med varandra. De kunde lite engelska men väldigt basic.
När jag satte mig på bussen med alla kände jag verkligen ingenting. Hade det varit för en månad sen och hemma i Sverige hade jag bara tänkt att jag måste härifrån NU NU NU.
Men nu kände jag ingenting. Varken bra eller dåligt. Vad har jag att förlora, Nej ingenting.
Så jag körde på utan att tänka och det blev väldigt bra.
Jag träffade nya roliga människor och överraskade mig själv genom att våga göra en sådan grej.
Jag har insett att när allt är nytt och du inte har en aning om vad morgondagen har att erbjuda så måste du ta chanser, du har inte råd att vara feg. Göra sådant man vanligtvis inte brukar göra, göra sådant man inte trodde att man kunde göra, göra sådant men helst av allt vill slippa.
Det är bara att köra på utan att egentligen tänka, bara gå in med en positiv inställning så löser sig allt.
