Cecilia Wingårdh

Nu är jag här.
Har aldrig känt känslan innan av att lämna allt, tryggheten, och inte ha en aning om vad framtiden ger. Det är nästan en fruktansvärd hemsk känsla med härlig på samma gång. Som att slänga sig ut från en klippa.

Igår var en hemsk dag och det var många ggr jag fick tvinga bort tårarna. När jag sa hejdå till Rebecca, när jag gick för incheckning, när jag stod vid gaten, i flyget och innan jag skulle sova.

Idag var värdmamman och jag på Ikea och köpte gardiner till mitt rum.
Sen hem och åt och efter det hämtade barnen från skolan.
Det tråkiga är att barnen inte kan så bra engelska vilket gör det lite svårt, så har nästan bestämt mig mest för min egen skull att jag ska gå en tyskakurs. Känns som det är ett sätt att påskynda lärandet lite.

Var i centrum idag för att hitta skor till E, jätte fin stad! Vill verkligen att alla mina nära ska komma hit och få se.
Det bästa är att det är vår och grönt här och även om det var molnigt idag så var det varmt.

Imorgon ska vi upp tidigt och fixa försäkring och öppna ett konto. Jag ska även få köra för att lära mig när jag ska hämta barnen och så. Kan bli kul. Sjukt mycket bilar, men hade väl inte väntat mig något annat.


Saknar alla!