Cecilia Wingårdh

Oo det var ett tag sen nu ja.
Mest för att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva, för att mitt liv är alldeles för händelselöst just nu. Och jag ser verkligen ingen utväg.
En släng av en mild deppression kanske.
Ibland känns det bra ibland känns allt upp och ner, ner och upp.
Bra är det när jag är med mina kära. Annars smyger alldeles för mycket jobbiga tankar på och jag står inte ut.


Idag just nu de senaste dagarna, saknar jag Frankfurt. Pappa fick åka ner och jobba i närheten av Frankfurt och det kändes konstigt att han skulle åka med "mitt" flyg ner till Hahn. Jag saknar Emma och alla härliga människor, hela spontaniteten, öppenheten, galenheten, gemenskapen. Att bara vara utan att tänka, att leva på ett ställe där du vet du inte kommer vara för alltid, då känns det som du kan göra precis vad som helst och vara den du innerst in vill vara, frihet. Jag saknar det och det värker i hjärtat. Att vakna upp på morgonen och känna att jag vågade och att för varje dag växa lite mer som människa. För att förtydliga mest för mig själv är det den fritid jag hade där nere som jag saknar, inte jobbet så mycket. Fast lite saknar jag dom faktiskt.

Lite är iaf gjort, det blir att läsa upp lite betyg till hösten. Det känns bra!
Ikväll kanske Millis kommer förbi.
Jag längtar grymt till tors då jag tror vi ska iväg på en liten roadtrip utan destination, hur BRA låter inte det?! Wiiooho!