Cecilia Wingårdh

Ibland hatar jag mig själv för att jag åkte iväg.
För att jag gjorde ett val som gör så ont ibland. Ett val där jag måste kämpa.
Jag hatar mig själv för att lämna de jag älskar och sätta deras kärlek till mig på spel.
För min kärlek till de där hemma är stark och har växt ännu starkare.
För det är verkligen så, du vet inte vad du har förrän du har förlorat det.
Ingen som jag ordagrant har förlorat men jag hoppas av hela mitt hjärta att allt är precis som jag lämnade det.
Men samtidigt förändras vi alla med tiden och tiden förändras med oss. 
Men jag kan inte komma tillbaka efter ett halvår och begära att allt ska vara sig likt, det är enbart egoistiskt.
Men jag är rädd.

Samtidigt måste man bryta sig ur tryggheten ibland för att skaffa nya tryggheter och för att helt enkelt leva livet lite och våga.

Idag är en tung dag full med hemlängtan