SOMETIMES
Känns som varje inlägg här är sjukt ointressanta och deprimerande.
Men det är bara en tanke som slagit mig nu det sista.
Hur mår man egentligen.
Det är svårt att känna efter när man inte har så mycket tid för sig själv.
Men på många sätt känns det som om mitt liv var lyckligare innan.
Eller jag var gladare.
Nu kan jag liksom knappt le för bra saker.
Och absolut inte då man kanske ska ta till ett falskt leende.
Det spelar liksom ingen roll längre om jag vaknar upp glad och betsämmer mig för att denna dagen ska bli bra och jag ska vara glad.
Så går det aldrig, minsta lilla sak kan förstöra hela dagen.
och det kan väl inte vara normalt.
Det känns som min nivå på att acceptera saker och ting är oerhört låg.
Mitt tålamod är noll, zero nada.
Det var inte såhär för ett tag sen.
Det känns som om mitt inre liksom inte vill det jag vill.
Det orkar inte det jag vill.
Jag kan liksom nästan börja lipa för ingenting.
Även om jag legat i sängen heela dagen känner jag mig fortfarande inte utvilad.
eller om jag varit ledig i två dagar.
Jaja det blir nog väl :)
Kommentarer
Trackback
