Plugga är livet

Känns som det ändå vi gör nu är att plugga. Inlämningar, prov, redovisningar. När man gjort klart en inlämningen är det pang på det som ligger överst i högen igen. Det tar aldrig slut. Alltid finns det något plugg som hänger över en och väntar på att bli klart. Sitter just nu med ett religions arbete som skulle varit inlämnat igår egentligen, känns inte jätte bra att lämna in sent så måste bli klar nu innan 24.00.

Är verkligen skoltrött nu och jag känner bara hur all ork försvinner mer och mer. Men läste precis en blogg där det stod om studenten och vilka känslor studenten egentligen ger. Glädje är bara förnamnet men det finns ändå en ängslan, orolighet och nyfikenhet. Alla känslor på samma gång. Jag längtar mycket men när jag tänker efter så är det ganska bra att gå i skolan. Vad gör man efter allt? Jobba? Plugga vidare? Resa? Altt ligger ju i just mina händer och bara jag kan påverka mitt liv med mina egna val. Detta är rätt läskigt, att ta så mycket ansvar att bli vuxen. Vi har det rätt bra i skolan, gemenskapen, tillhöra en klass, vänner, tider att passa och lärare som på något vis har ansvar för oss. Därför tänker jag ta tag i allt som har med skolan att göra och glädjas nu in i det sista för man ska ta vara på tiden till max.
Nu ska jag göra klart min inlämning och skicka in den!


Shopping

Idag blev det en tur till Jönköping med Denice och Rebecca för att shoppa lite :)
Tror seriöst jag håller på att skapa mig ett beroende som inte är allt för bra och absolut inte för min ekonomi, jag som måste spara på pengarna. Men shopping förgyller iaf vardagen så det får det vara värt!

Idag slog det mig att jag har slutat bry mig om typ allt?
Jag orkar inte längre bry mig om skolan, struntar i att jag ligger efter i typ allt, övar inte till prov och sjukskriver mig för att göra prov vart är jag på väg?
Innan brydde jag mig alldeles för mycket om vad andra tyckte och om andra verkade vara sura eller ledsna tog jag alltid åt mig och ville att allt skulle vara bra igen. Men nu har jag slutat med det också. Orkar seriöst inte med sådana människor längre. Är någon sur så varsegod, det är inte mitt fel ändå och jag kan inte göra något åt det. Är det något jag har gjort och de blir sura så får de komma och säga det till mig istället. Orkar inte ta hänsyn längre och trippa på tå för att göra alla nöjda.
Hemma är det samma sak, orkar inte längre bry mig om problemen som finns. Jag bara noterar att dem finns men tänker inte mer på det.
På ett sätt är det rätt skönt för jag slipper att oroa mig och bli upprörd för onödiga saker. Men när det går ut över skolan kanske det inte är så bra? Vet inte när sist jag kände att ett G får bli bra?! Umm får nog ta tag i det här om jag vill nå mina mål i framtiden, man kanske kan kalla det skoltrött. Det är trotsallt inte så konstigt med tanke på att jag gått i skolan i snart 12 år och om typ 2 1/2 månad tar vi studenten.
Jag vill och längtar oerhört tills vi tar studenten och när skolan är slut, men samtdigt är jag rädd. Jag vill inte bli vuxen och klara mig själv. Jag vill inte gör inget alls och bara gå hemma hela dagarna när man inte har någon skola att gå till. Jag vill ha kvar den gemenskapen skolan ger, alla vänner som man inte kommer träffa på länge. Trots att det finns många nackdelar så väger nog fördelarna upp med att gå i skolan. Det bästa hade ju varit om man slapp prov, läxor, redovisningar och inlämningar.

090302

Idag är det måndag och det innebär en ny start på veckan.
I skolan blev det en hel del plugg och så klart var vi tvugna att sätta upp den nya nedräkningskalender för Mars-månad, super läcker! 
Efter skolan gick jag ner till körskolan för att boka körlektion och teoritid. Denna veckan kommer inte bli rolig, finns verkligen hur mycket som helst att göra men antar att det bara är att bita ihop som vanligt för det finns inget man kan göra åt det ändå.
Huvudvärken sitter fortfarande i efter en hel lång dag, men nu är det värst. Tror det kan bero på näckspärren som jag fick från lördagens headbangande, men kul hade vi! :D



Känns som något saknas.
Känns som om det är något jag ångrar.

Förnuft och Känsla

Nu var det ett tag sedan jag skrev här.
Men nu känner jag för att skriva lite här, inte för att så många läser min blogg men det är skönt att slriva av sig någonstans ändå.
Helgen har varit väldigt bra och jag har umgåtts med de som ligger närmast mitt hjärta.
I fredags åkte jag, Malin och Rebecca till Göteborg med svenska B för att titta på teater, Förnuft och känsla.
Var riktigt kul att för någon gång skull göra något lite annorlunda så teater fick det bli :)

Lördagen bestod av shopping i Borås med mamma, Johanna och Matilda. Köpte mig ett bar jeans, chinos och en t-shirt.
På kvällen firade vi Rina med middag och fest, hur kul som helst!
Sedan drog vi ner till pluto, vilket var som vanligt helt ok.

Du är inte värd min uppmärksamhet.
Du är falsk, egoistisk och bortskämd.
Du får gärna vara exakt den du är, du får säga precis vad du vill, du får tycka vad du vill och du får bete dig på det sättet du tycker känns rätt för dig. Men trycker du ner mig och inte respekterar mig kan du inte kräva att jag ska gilla dig så som du är. Du tror alla vill vara som dig, du tror att alla vill vara med dig för att du är så speciell. Du har alltid fått exakt som du velat och är van vid det, fine men kräv inte att jag ska göra som du vill. Tro inte att jag ska böna och be framför dina ben för att sänka mig till samma låga nivå som dig. Nej tro aldrig något sådant om mig, så låt mig bara vara. Jag tänker inte låtsas och visa något falskt som jag inte ens känner, jag tänker vara mig själv och då skiter jag i dig!

Du får vara den du vill vara, du får säga och tycka vad du vill men gör det inte i min närhet.

RSS 2.0