IF THIS LOVE ONLY EXISTS IN MY DREAMS, DON'T WAKE ME UP

Det är sjukt viktigt att omge sig med människor man älskar.
Vilken energi jag får av det.
Både min man och jag har varit lediga idag, så gött.
Sen kom mamma och syster förbi och sen även min älskade vän. Hur bra kväll?!
Är så oerhört lycklig över att ha så fina människor runt omkring mig.
 
Idag var jag även hos vårdcentralen för att ta tag i mindre roliga saker.
Hoppas de hittar något på blodproven och att det inte är allt för dåligt.
Känns skönt att äntligen tagit tag i det men samtidigt är jag rädd för att det ska vara reumatism eller något ännu värre.
Vill inte vara 40 år och inte kunna röra mig..
Den som lever får se.
 
I need your love
I need your time
When everything's wrong
You make it right


People cry not because they are week. It's because they've been strong for too long.

För tillfället går allt emot mig.
Det känns så.
Jag är inte nöjd alls med det här.
Efter en 50 timmars jobbvecka är jag slutkörd och så kommer mer problem på det.
Är snart villig att ge upp.
Helt ärligt.
Ge mig någon jävla styrka innan jag bryter ihop totalt.
 
Det enda jag göra dagligen är att klaga på mitt liv.
Nu klagar jag lite mer.
Skiter i det orkar fan inte ens tänka längre.
 
Behövde bara skriva av mig lite.
Innerst inne vet jag att allt måste lösa sig men nu vill jag bara lägga mig i sängen och sova bort dagen istället för att ta tag i den. 
 
 
 

I JUST WANT THEM TO KNOW THAT I GAVE MY ALL, DID MY BEST. BROUGHT SOME HAPPINESS. LEFT THIS WORLD A LITTLE BETTER JUST BECAUSE I WAS HERE

Just nu har jag så mycket jag vill säga.
Ibland vill jag tro att saker man mår mindre bra av alltid har en orsak och att man lär sig bli starkare. Jag säger det varje dag och jag ogillar starkt vart stora delar av min tid läggs. Det är så mycket man får offra för att man ska ställa upp. Fuck no säger jag snart. Lite rättvisa får det allt vara. Är så trött och frustrerad. Saknar min pojkvän som jag BOR med, hur sjukt är inte det?
Jo så är det minsann för att vi typ bara ses när vi sover. Å då ser man ju inte varandra direkt. Jaja för att ta mig igenom varje dag tänker jag framåt, att snart blir det bättre. Det funkar än så länge, men tror att den filosofin sakta men säkert börjar tryta likaså mitt tålamod.
För vet ni vad, ett liv utan tid till sig själv, vänner, familj eller pojkvän är ett ensamt liv och det är inget man strävar efter. Min tid är jävligt dyrbar, dyrare än något annat och jag värderar min tid till mina kära högst av allt. För de är mitt allt, utan dem är jag inget.

Vart ville jag komma med detta, jo jag ville bara göra det helt klart för mig att min tid är dyrbar och utan den spelar inget någon roll.
Ta hand om varandra, älska hellre så mycket att det gör ont ända in på själen än att inte älska alls.

RSS 2.0