Cecilia Wingårdh

Jag är så glad just nu och jag kan inte dölja det.
Jag är så himla kär!

Sen blir det troligtvis en sista minuten i mitten av september, nu känns hösten räddad! :)

♥

Nu åker jag snart och jobbar, efter det bär det av till Trollhättan.
I'm excited!

Hoppas ni får en lika bra helg som jag!

Just gonna stand there and watch me burn
But that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
But that's alright because I love the way you lie
I love the way you lie, I love the way you lie


You ever love somebody so much
You can barely breathe

Jag är så glad och lycklig just nu.
Allt är nästintill perfekt och ordnat.
Jag är så glad över att jag har så fina vänner som gör mig glad.
Underbar familj att komma hem till.
Och att jag har DIG.
Mitt hjärta slår lite fortare när jag tänker på dig och det gör mig varm inombords.
Jag är tacksam.

Igår blev det party hos Rina för att fira söta Fanny som fyller 19 år nästa vecka. Awsome kväll, med massa dans!
Idag har jag bara latat mig hemma hos min tönt-Robin, orkade gå in till stan för en pizza och tillbaka igen.
Nu är jag hemma igen men senare ikväll väntas massor med mys♥

I onsdags bestämde vi att åka till Skåne, Åhus över två nätter.
På torsdagsmorgonen bar vi oss iväg.
Första stoppet blev Helsingborg för att ta färjan över till Helsingör. Mycket trevligt!
Sen åkte vi vidare till Åhus och hittade en fin parkering där vi skulle övernatta i bilen.
Katastrof med stort K. Haha skrattade ihjäl mig ett par ggr innan vi hade bäddat klart i bilen.

Vaknade runt sju på morgonen och packade om allt igen och åkte iväg till närmsta Coop för att köpa frukost.
Njöt av frukosten gjorde vi på stranden i Åhus, med strålande sol.
Låg på stranden ett antal timmar och sedan en tur till Kivik och Kiviks musteri. Mys!

På kvällen blev det chill på stranden med varsin ljummen cider.
Efter ett tag började det regna och vi betsämde oss för att åka hem på natten istället för att sova i bilen en natt till.
Då tyckte vi det var rätt onödigt att vi överhuvudtaget tagit det där ciderna(stavning?), vi blev tvungna att vänta i några timmar.
Hemma var jag igen nu i natt kl halv fem.
























<3

ingenting spelar längre någon roll.


I'm in love.♥

Om någon timme ska jag cykla iväg till skolan(!) Ha ha

Ibland känns det som om jag lever bara för att.
Nu handlar det inte om att jag ogillar mitt liv eller tänker göra något destruktivt.
Utan att jag ibland blir trött på mig själv när jag upptäcker att jag skjuter bort sånt som är jobbigt ,sånt som tar lång jobbig tid. Att göra saker utan att direkt bry mig, utan tanke och vilja. Jag bara flyter med.
Visst det kan vara bra ibland att bara göra saker, utan att tänka men oftast när det handlar om viktiga saker och om viktig tid funkar det inte.
Jag sitter här och skriver, försöker pränta in det i min hjärna, men imorgon gör jag om samma sak igen.
Tar inte tag i saker, låter saker vara som de är och göra det som ska göras, mer än så är det inte.
Och ändå hatar jag att bara vara, att vara utan att verka.
Det är fortfarande oordning i mitt liv i mitt huvud, men snart hoppas jag det ska bli ordning.
Och något som får mig att känna mig ännu mer patetisk än att sitta här och förklara saker för mig själv som jag redan vet, imorgon ska jag börja komvux där jag bl.a ska läsa upp Engelska A. Jag skäms. Efter 1 1/2 år är jag tillbaka på Tingsholm.
För mig är det lite av ett misslyckande. Även fast det egentligen inte är det. eller?
Men någonstans känns det konstigt.
Mest för att komma tillbaka till Tingsholm, som är ett avslutat kapitel. Som jag ville bevara orört, ha kvar de bästa minnen precis som de är. Se tillbaka och minnas några av mitt livs bästa år. Och det känns konstigt att det bara är jag där, det är inte som det var för 2 1/2 år sen när vi började trean. Med alla välkända och bekanta ansikten.
Nu har nästan allt förändrats och jag är rädd att dessa minnen gör sig alldeles för påminda och får mig att sakna ännu mer.

massa onödig text och ord!

Oo det var ett tag sen nu ja.
Mest för att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva, för att mitt liv är alldeles för händelselöst just nu. Och jag ser verkligen ingen utväg.
En släng av en mild deppression kanske.
Ibland känns det bra ibland känns allt upp och ner, ner och upp.
Bra är det när jag är med mina kära. Annars smyger alldeles för mycket jobbiga tankar på och jag står inte ut.


Idag just nu de senaste dagarna, saknar jag Frankfurt. Pappa fick åka ner och jobba i närheten av Frankfurt och det kändes konstigt att han skulle åka med "mitt" flyg ner till Hahn. Jag saknar Emma och alla härliga människor, hela spontaniteten, öppenheten, galenheten, gemenskapen. Att bara vara utan att tänka, att leva på ett ställe där du vet du inte kommer vara för alltid, då känns det som du kan göra precis vad som helst och vara den du innerst in vill vara, frihet. Jag saknar det och det värker i hjärtat. Att vakna upp på morgonen och känna att jag vågade och att för varje dag växa lite mer som människa. För att förtydliga mest för mig själv är det den fritid jag hade där nere som jag saknar, inte jobbet så mycket. Fast lite saknar jag dom faktiskt.

Lite är iaf gjort, det blir att läsa upp lite betyg till hösten. Det känns bra!
Ikväll kanske Millis kommer förbi.
Jag längtar grymt till tors då jag tror vi ska iväg på en liten roadtrip utan destination, hur BRA låter inte det?! Wiiooho!