Here we go again
Återigen är det mina tankar som stör mig. Ibland blir jag bara så trött på mig själv, varför kan jag inte bara sluta tänka och sluta oro mig för allt. Idag när jag vaknade och hela dagen har jag haft en underlig känsla som inte går att sätta ord på. Har varit alldeles orolig i kroppen och känns som om jag bara måste ta och springa typ 100 varv runt huset för att lugna ner mitt sinne. Sen pratade jag och Rebecca lite om att jag ska börja skolan nu snart.. Nu börjar jag verkligen bli rädd och trött på mig själv. Fick känslan av att studera nu till höst kanske inte är rätt, men jag vet att jag innerst inne vill..eller?
Jag tror ändå om jag nu inte hade kommit in hade jag varit förkrossad över det, men nu när jag har allt i mina händer är det som om det egentligen aldrig spelade så stor roll. Detta har ändå vart mitt mål kan man säga med min framtid, jag har strävat efter det och nu när jag nått målet känns det ändå inte som det är det perfekta målet och valet för mig..
Tankarna som går är mest att jag inte vill missa något, jag vill inte missa den galna resan till USA med sol, shopping, nya erfarenheter, party och vänner. Jag vill inte mista vännerna jag har är, när alla går åt olika håll. Jag vill inte missa allt det roliga med att vara fri, med att kunna gör i princip vad du vill. När mina vänner åker på deras drömmars resa och jag sitter i skolbänken(igen!) och pluggar röven av mig! Jag vet om jag hade haft ett sommarjobb, hade jag troligtvis inte valt att studera nu till hösten och istället rest runt i världen. Levt livet lite innan allt seriöst tar fart igen..Ibland känns det som att studera var ett andrahandsval..
Men sen kan man ju tänka så att bara för att jag studerar nu direkt efter gymnasiet tar ju inte mitt liv slut. Jag kommer vara 21-22 år när jag är färdig utbildad, då kan jag arbeta ett år, tjäna pengar och sedan resa. Men på ett sätt känns det som om man är så gammal då, fast det är man ju inte egentligen.
Varför ska det alltid vara så jobbigt och varför känns det som om jag inte är nöjd med mitt val, men jag vet att detta är vad jag vill arbeta med i framtiden frågan är om jag är redo för det redan nu...
Jag tror ändå om jag nu inte hade kommit in hade jag varit förkrossad över det, men nu när jag har allt i mina händer är det som om det egentligen aldrig spelade så stor roll. Detta har ändå vart mitt mål kan man säga med min framtid, jag har strävat efter det och nu när jag nått målet känns det ändå inte som det är det perfekta målet och valet för mig..
Tankarna som går är mest att jag inte vill missa något, jag vill inte missa den galna resan till USA med sol, shopping, nya erfarenheter, party och vänner. Jag vill inte mista vännerna jag har är, när alla går åt olika håll. Jag vill inte missa allt det roliga med att vara fri, med att kunna gör i princip vad du vill. När mina vänner åker på deras drömmars resa och jag sitter i skolbänken(igen!) och pluggar röven av mig! Jag vet om jag hade haft ett sommarjobb, hade jag troligtvis inte valt att studera nu till hösten och istället rest runt i världen. Levt livet lite innan allt seriöst tar fart igen..Ibland känns det som att studera var ett andrahandsval..
Men sen kan man ju tänka så att bara för att jag studerar nu direkt efter gymnasiet tar ju inte mitt liv slut. Jag kommer vara 21-22 år när jag är färdig utbildad, då kan jag arbeta ett år, tjäna pengar och sedan resa. Men på ett sätt känns det som om man är så gammal då, fast det är man ju inte egentligen.
Varför ska det alltid vara så jobbigt och varför känns det som om jag inte är nöjd med mitt val, men jag vet att detta är vad jag vill arbeta med i framtiden frågan är om jag är redo för det redan nu...
Kommentarer
Trackback
