Klyvad

Just nu känns allt bara tomt.
Jag orkar inte tänka på det heller utan bara förtränger det.
Imorgon känns som om jag ska tvingas ställa mig vid giljotinen. Utlämnad och ensam
Imorgon kommer jag ta mitt nästa stora steg i livet som kommer betyda så mycket mer än vad jag vill längre fram i livet. Detta känns inte bra. Ett steg som leder mot vuxenvärlden, ett steg som handlar så mycket mer än att bara vara lilla Cissi, det är mitt liv nu, jag får stå för mina handlingar och konsekvenserna som blir. Det känns som omo jag just nu klyvs mellan ungdomslivet och vuxenlivet, och jag vill inte tllhöra någon av dem egentligen. Ungdomslivet med alla sina bekymmer och trygghet. Vuxenlivet med alla sina bekymmer och osäkerhet inför massa nytt. Nej!!!
Jag vet inte längre om jag vågar ta steget imorgon och börja mitt LIV, börja ett nytt kapitel..
Hela min hjärna kämpar emot allt känns det som, men samtidigt skriker någon JA JA!
När jag tänker jag vill inte detta, skriker någon JO! Det kommer bli sjukt kul och du kommer växa som person, eget ansvar för ditt liv
När jag tänker jag vill nog detta, det blir nog bra, skriker någon NEJ! Det är inte detta du vill göra, tänk om det är fel väg, fel val..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0