LIVE YOUR LIFE
Jag hatar denna sjukdom.
Inte alltid jag bryr mig om den men ibland så hatar jag verkligen den.
Den förstör så mycket mer och så mycket onödigt!
Jag hatar dig din anorexia djävul!
Hatar dig för vad det du gör mot dem och mot oss alla.
Så onödigt bara, du förstör så underbara människor.
Att tänka sig livet innan sjukdomen går nästan inte, jag vet inte längre
hur ett "normalt" liv ser ut.
En hemsk sjukdom som borde utrotas!
För jag vill ha tillbaka mina riktiga sötnosar.
Jag vill kunna ta en fika, och bara vräka i oss massa onyttigt.
Vill kunna köpa hem en tårta och se alla äta utan något som stör,
utan sura miner och bråk.
Jag vill kunna äta hemma vid köksbordet, om så en enda gång, normalt.
Kunna skratta och ha vardagliga konversationer.
Inte det stela, byta små arga blickar, bråka om mat. Springa från bordet.
Det är min högsta önskan.
Något så litet som många tar förgivet, som jag en gång tog förgivet.
Kan faktiskt betyda oerhört mycket.
För vi är sånna som aldrig bryr oss om det bra vi har just nu, just denna sekund.
Vi ser alltid sådant efteråt när det inte längre finns.
Det är så lätt att glömma av hur allt en gång var när det var "normalt".
Det är så lätt att glömma av hur bra vi har det.
Det gör jag varje dag, fortfarande
Inte alltid jag bryr mig om den men ibland så hatar jag verkligen den.
Den förstör så mycket mer och så mycket onödigt!
Jag hatar dig din anorexia djävul!
Hatar dig för vad det du gör mot dem och mot oss alla.
Så onödigt bara, du förstör så underbara människor.
Att tänka sig livet innan sjukdomen går nästan inte, jag vet inte längre
hur ett "normalt" liv ser ut.
En hemsk sjukdom som borde utrotas!
För jag vill ha tillbaka mina riktiga sötnosar.
Jag vill kunna ta en fika, och bara vräka i oss massa onyttigt.
Vill kunna köpa hem en tårta och se alla äta utan något som stör,
utan sura miner och bråk.
Jag vill kunna äta hemma vid köksbordet, om så en enda gång, normalt.
Kunna skratta och ha vardagliga konversationer.
Inte det stela, byta små arga blickar, bråka om mat. Springa från bordet.
Det är min högsta önskan.
Något så litet som många tar förgivet, som jag en gång tog förgivet.
Kan faktiskt betyda oerhört mycket.
För vi är sånna som aldrig bryr oss om det bra vi har just nu, just denna sekund.
Vi ser alltid sådant efteråt när det inte längre finns.
Det är så lätt att glömma av hur allt en gång var när det var "normalt".
Det är så lätt att glömma av hur bra vi har det.
Det gör jag varje dag, fortfarande
Kommentarer
Trackback