Cecilia Wingårdh

ibland blir det för mycket.
de stunder då jag bara får lust att falla ihop.
när jag ser på hur människan kan brytas ner.
det är när jag inte längre orkar se på jag blir sårbar.
det är dagar då jag säger emot.
jag vet vad det triggar igång.
jag vet vad som händer när jag trotsar.
ändå kan jag inte sitta och vara tyst.
fast att jag vet hur konsekvenserna kommer såra.
jag trotsar men jag vet att det är ord som inte hörs.
ord som besvaras av arga ord.
elaka ord.
ord som sårar mig just så rätt.
det är då jag ger upp, blir tyst och känner hur orken tar slut.
jag vill bara falla ihop, jag vill inte le, eller låtsas som om allt är bra.
när de just sådana stunder känns som om hela min värld rasar.
när allt är känns annat än bra då tänker jag inte le.