I JUST WANT THEM TO KNOW THAT I GAVE MY ALL, DID MY BEST. BROUGHT SOME HAPPINESS. LEFT THIS WORLD A LITTLE BETTER JUST BECAUSE I WAS HERE

Just nu har jag så mycket jag vill säga.
Ibland vill jag tro att saker man mår mindre bra av alltid har en orsak och att man lär sig bli starkare. Jag säger det varje dag och jag ogillar starkt vart stora delar av min tid läggs. Det är så mycket man får offra för att man ska ställa upp. Fuck no säger jag snart. Lite rättvisa får det allt vara. Är så trött och frustrerad. Saknar min pojkvän som jag BOR med, hur sjukt är inte det?
Jo så är det minsann för att vi typ bara ses när vi sover. Å då ser man ju inte varandra direkt. Jaja för att ta mig igenom varje dag tänker jag framåt, att snart blir det bättre. Det funkar än så länge, men tror att den filosofin sakta men säkert börjar tryta likaså mitt tålamod.
För vet ni vad, ett liv utan tid till sig själv, vänner, familj eller pojkvän är ett ensamt liv och det är inget man strävar efter. Min tid är jävligt dyrbar, dyrare än något annat och jag värderar min tid till mina kära högst av allt. För de är mitt allt, utan dem är jag inget.

Vart ville jag komma med detta, jo jag ville bara göra det helt klart för mig att min tid är dyrbar och utan den spelar inget någon roll.
Ta hand om varandra, älska hellre så mycket att det gör ont ända in på själen än att inte älska alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0